vad som började som en ganska bra dag. har urartat ganska bra.
linus är i skåne. och jag är ensam i den nya lägenheten. jag började trivas lite.
tills ikväll. tills ja, nu med ta att jag är en lat barnunge som är helt värdelös på att skaffa jobb. yes, jag är arbetslös. och fixar inte något så simpelt som att sitta i kassan i en affär. tragiskt jag vet.
jag tror min morfar ser mig som tragisk. som om att jag kommer sluta upp som min mamma. beroende av andra och fullsatt i skulder. det är väl för mitt bästa att han är otrevlig egentligen. men idag brast det och jag grät hela vägen hem från det som skulle varit en trevlig kväll med god mat hemma hos mina morföräldrar.
jag är barnslig när jag är såhär. kanske är det för jag har röda veckan i samma veva. eller så är det bara för att morfar är så brutalt ärlig när han är på lyset. vad vet jag. jag gillade att min kusin som är 3 år yngre än jag sitter i samma diskussion och skryter om hur många jobb hon har/eller ska ha när hon slutar skolan. Känns bra. jag ska sluta klaga.
ska ta mig i kragen och åka till vetlanda på måndag. skrivav in mig på den där jävla arbetsförmedlingen som inte leder någonstans. men då har jag ju iallafall tagit ett steg i rätt riktning?
nu är det mörkt ute. och min pojkvän spenderar sin andra kväll hemma hos sin mamma. de har varit och shoppat idag. och jag sitter här, helt ensam och tycker synd om mig själv. awsome!
jag har funderat och funderat och funderat på vad jag önskar mig när jag fyller år.
inte för någon direkt kommer fira mig, men iallafall. jag önskar mig tatueringen som jag sen länge valt. men jag har aldrig råd. och är för snål att betala när jag väl har pengar. eller kanske, önskar jag mig att min advokat hör av sig.. och verkligen börjar bry sig om mig. och mitt fall. och tar tag i det. så det händer något? känns som livet stått still sen april. då jag både var med i uppdrag granskning och gjorde abort. känns som jag inte åstadkommit något sen dess. och inte ens det är något positivt. egentligen.
ska se film. är så jävla bitter på mitt liv för stunden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar